Ett blogginlägg

När jag gjorde min praktik på Babel SVT förra våren så skrev jag blogginlägg till deras webbsida ibland.

I slutet av våren hade vi besök av en författare som gärna stängde in sig långa perioder i sitt författarskap, eller snarare väldigt långa perioder, som uteslöt i spincip all mänsklig kontakt (så när som på några brev). Jag skrev ett blogginlägg till det besöket, som jag tror aldrig publicerades. Men hur som helst sp råkade jag stöta på det för inte så längesedan när jag gick igenom mina gamla mejl. Här kommer det blogginlägget (ostrukturerat o okorrat dock). Kan känna igen mig lite i den process, coh tyckte det därmed var intressant att skriva om.

 

Skrivandets isolering eller socialisering

Att isolera sig som författare under skrivprocessen, att författare är världsfrånvända tänkare. Som helt måste gå in i skrivandets process. Är inte det den bild man har av skribenter? Det är den kliché om att vara författare. Men det finns olika bilder av det hela. En del säger att de inte alls kan stänga in sig- att många järn i elden är det som håller skrivandet igång samlat med intryck. Medan vissa andra som exemplevis författaren Sami Said som är aktuell med boken i sin tur skrivit en bok om sig själv när han skriver en bok. Och så har bäste vännen Oskar Hallbert skrivit en bok om Sami Said när han skriver en bok, sig själv och andra vänner. Lite krångligt. Sami Said beskriver i Monomani om hur han under författarskapet till första boken Sällan väldigt fin isolerade sig totalt från de två människor som står honom närmast. Oskar Hallbert och Nätkontakten Sara.

Jag har tänkt om jag själv skriver en bok – vilket jag vill så kommer det nog bli en mellanting. Stänga in mig totalt i perioder för att ”jag tror att jag måste” och sedan hejdlöst spocilaseirndae under perioder för att ta igen och bygga neerhgibanker där jag kan ta av detta.

Men skrivandet som journalist eller författare skiljer sig på så sätt att författaren kan gå djupare in på skrivandet, under längre perioder. och därmed isolera sig längre. Huruvida denna självvalda ensamhet är nyttig eller inte återstår att svara på.

Även om jag gillar den romantiserade (?) bilden av en författare som lever isolerad kedjeröker äter osunt och tills lut luktar för illa för att socialisera. är det ju inte så mysigt i realiteten. Om det pågår allt för länge. jag kan känna igen känlsan av att i (kortare) perioder skrivit för dedaline för jorunalitsika arbeten. Till slut är det en lättnad att ställa sig i duschen, borsta håret slänga på sig fina (?) kläder och tärffa levande männsikor. På riktigt. Och intre se på datorn mer. Atrt lebva så i långa perioder utan att kontakt med andra vet jag inte om jag skulel klara. Stereotypen om författarem som lever instängd är egenltigen lika sann som föfattaren somn stänger in sig i petrioder, eller inte alls. Men om man nu är en sådan persoen- eller skeibent som gillar det förstnämnda och vara som Sam,i said finns det ju egentligen ingen bätter tid än idag att göra detta. Du kan sitta totalt själv och isolerad- enbarftg skriva och även nätverka och göra press för dig själv och det du skirver och få en otrolig viral spridning, utan att ha behövt träffa en enda perosn i vefighet kan du bygga upp din egen fanskara med hjälp av bl0ggar och sociala medier, och ge ut dina böcker. Du kan till och med betsälla hem mat vi anätet! En bra era för isolering med andra ord.

I Veckans program Och Vral Johan som skriver om William Blake. Han beskriver sitt skrivande som en bearbetning av den idolatri han känner för poeten. Huruvida han isolerade sig under skirvandet återstår att höra. Men han beksirver William Blake (författare o poeten) som själv levde ett ganska stillsamt och tillbakadraget liv – författarlivet?

Hur som helst Monomani är ett långt förlåtelsebrev till Sara – som han kanske har förstört allt med. Men som han aldirg har träffat IRL – I det verkliga livet. Läs boken som sas ta en vecka att skriva!

Anna-Sarah Eriksson Lefebvre

Le Lot 2

After spending five weeks in the department of Le Lot in the south east of France, I am back in Paris for a week. I have been around quite a lot in the south, and has seen much more of the environment than I ever did (Or maybe more than I can remember seeing as a child going there). 

Amongst other I have visited Cahors and it´s close surroundings, Rocamadour, an exposition of “Le Lot” in the old time in Cuzal, and “La plage aux plétosauras” in Crayssac, which is a place where dinosaure foot prints has been found. Very intereseting and eith an excellent guide. 

I have also followed my cousin, while he was doing his work as a black smith, also interesting and a new experience for me. 

During my stay I visited, visited and visited long lost relatives and ate and drank good, duck, fois gras, wine and cheezes was on the menue. unfortunately my stay did not end so good, and I catched a twelve day food posioning. 

 

Photos taken by me.

Copyright @Anna-Sarah Eriksson Lefebvre

 

DSCN4935 DSCN4980 DSCN4912

 

Le lot

Just nu befinner jag mig på landet i Asterix & Obelix vildsvinstäta område Le Lot i sydöstra Frankrike.

Här träffar jag släkt och har bland annat besökt vingårdar, danska prinsens slott, och pilgrimsstaden Rocamadour. Jag har även blivit inspirerad till att göra en dokumentärfilm efter intressanta familje- och släkthistorier.

Den 24 juli publiceras för övrigt min guide om Frankrike i Aftonbladets pappersbilaga.

 

Om ni har behov av något från Le Lot eller närliggande områden tveka inte att kontakta mig;

Jag finns att nås på;

anna_sarah2@hotmail.com eller annasarah.erikssonl@hotmail.com

+46-705584377

Jag pratar flytande franska och har tillgång till fotograf om det behövs!

Jag kommer att befinna mig i södra Frankrike ett par veckor till, sedan kommer jag att åka till Paris, Japan, Amsterdam och Stockholm under sensommaren och hösten.

 

Allt Gott

Anna-Sarah